Läslust
Min äldste son har utvecklats till att bli en mycket klok ung man. Han har till min stora glädje ärvt sin mors läslust. Detta är jag extra glad åt då han vid 2½ års ålder inte sa många ord och blev remitterad till logoped. Orden ville liksom inte komma ur honom och jag började oroa mig för dyslexi. Inte för att det är något allvarligt att oroa sig för men vårt samhälle är ju iaf uppbyggt på det sättet att man i mångt och mycket får söka information själv om man ska få reda på något.
MEN, för cirka ett år sen så hände något. Helt plötsligt började han intressera sig för vad det stod på mjölkpaket och vägskyltar. Så en kväll sa han "mamma, ikväll behöver du inte läsa för mig för jag kan själv". Och det kunde han! Jag stod utanför hans rum och hörde hur han läste, ord för ord, sida för sida. Det bara rann ur honom (och ja, några tårar rann nog från mina ögon också).
Sen dess har han plöjt många böcker och har nu upptäckt att biblioteket är en bra uppfinning. Just nu är det LasseMajas Detektivbyrå som gäller men jag läser högt för alla tre barnen ur "Hotell gyllene knorren".
Det som är extra spännande är att han verkligen vill förstå allt han läser och kommer då med diverse frågor till mig. Igår kväll kom han ner till mig och ville veta vad avstånd är. När jag förklarat så han förstod var det en mycket lycklig kille som tassade upp till sitt rum igen. Andra ord han funderat på är; bevilja, avslå, reception, orre och för att inte tala om när han kom och undrade vad en k** är.
Nästa inlägg kommer handla om några böcker jag läst sista tiden och som verkligen har berört mig....
MEN, för cirka ett år sen så hände något. Helt plötsligt började han intressera sig för vad det stod på mjölkpaket och vägskyltar. Så en kväll sa han "mamma, ikväll behöver du inte läsa för mig för jag kan själv". Och det kunde han! Jag stod utanför hans rum och hörde hur han läste, ord för ord, sida för sida. Det bara rann ur honom (och ja, några tårar rann nog från mina ögon också).
Sen dess har han plöjt många böcker och har nu upptäckt att biblioteket är en bra uppfinning. Just nu är det LasseMajas Detektivbyrå som gäller men jag läser högt för alla tre barnen ur "Hotell gyllene knorren".
Det som är extra spännande är att han verkligen vill förstå allt han läser och kommer då med diverse frågor till mig. Igår kväll kom han ner till mig och ville veta vad avstånd är. När jag förklarat så han förstod var det en mycket lycklig kille som tassade upp till sitt rum igen. Andra ord han funderat på är; bevilja, avslå, reception, orre och för att inte tala om när han kom och undrade vad en k** är.
Nästa inlägg kommer handla om några böcker jag läst sista tiden och som verkligen har berört mig....
Sjukvård kontra friskvård
Jag har de senaste dagarna gått och funderat mycket på varför de flesta är så inriktade på sjukvård istället för friskvård.
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Let it be
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".
Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.
Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.
Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.
Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.
Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.
Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).
Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.
Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???
Let it be
Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)
Två egenskaper jag vill ge alla politiker
Det finns två egenskaper som gör att människor växer i mina ögon. Det är inte bara politiker jag skulle vilja ge dessa egenskaper till, alla kan få en liten dos...
Den ena egenskapen är ärlighet. Att våga stå för vad man tycker och känner istället för att slingra sig undan med en "nödlögn". Ärligt, vem gör man en tjänst med en lögn? Nu menar jag naturligtvis inte att "små vita" är helt förbjudet, men det beror helt på i vilket sammanhang.
Ibland kan sanningen rent ut sagt svida men hellre hör jag det från den människan den gäller än "nere på stan". Det finns ett uttryck "såra mig hellre med en sanning än en lögn, sanningen gör ont en kort stund - lögnen hela livet" hur rätt är inte detta?!
Den andra egenskapen är att kunna stå för sina fel och brister, för vi har dom alla. My gadd, jag skulle kunna rada upp mångder med brister jag har (men varför hänga ut sig så?).
Det finns de som aldrig kan stå för att de gör fel utan ständigt kommer med undanflykter "så har inte jag gjort, det måste vara någon annan" eller "nu fungerar det minsann, det gjorde det inte igår, vad har du ändrat?". Istället för att helt enkelt säga "oj, här måste jag ha gjort fel, tack för att du påpekade det" eller "det här kan inte jag, kan du visa mig hur man gör?"
Folk(?) som aldrig kan erkänna sina fel blir väldigt snabbt impopulära överallt de visar sig och att lita på dessa människor är iaf för mig väldigt svårt. Det känns som om man vilket ögonblick som helst kan ha en kniv i ryggen.
Visa lite stake och våga stå för vad du tänker, tycker och dina ageranden. Om alla gjorde det skulle vi leva i en mycket bättre värld.
Over the rainbow
Den ena egenskapen är ärlighet. Att våga stå för vad man tycker och känner istället för att slingra sig undan med en "nödlögn". Ärligt, vem gör man en tjänst med en lögn? Nu menar jag naturligtvis inte att "små vita" är helt förbjudet, men det beror helt på i vilket sammanhang.
Ibland kan sanningen rent ut sagt svida men hellre hör jag det från den människan den gäller än "nere på stan". Det finns ett uttryck "såra mig hellre med en sanning än en lögn, sanningen gör ont en kort stund - lögnen hela livet" hur rätt är inte detta?!
Den andra egenskapen är att kunna stå för sina fel och brister, för vi har dom alla. My gadd, jag skulle kunna rada upp mångder med brister jag har (men varför hänga ut sig så?).
Det finns de som aldrig kan stå för att de gör fel utan ständigt kommer med undanflykter "så har inte jag gjort, det måste vara någon annan" eller "nu fungerar det minsann, det gjorde det inte igår, vad har du ändrat?". Istället för att helt enkelt säga "oj, här måste jag ha gjort fel, tack för att du påpekade det" eller "det här kan inte jag, kan du visa mig hur man gör?"
Folk(?) som aldrig kan erkänna sina fel blir väldigt snabbt impopulära överallt de visar sig och att lita på dessa människor är iaf för mig väldigt svårt. Det känns som om man vilket ögonblick som helst kan ha en kniv i ryggen.
Visa lite stake och våga stå för vad du tänker, tycker och dina ageranden. Om alla gjorde det skulle vi leva i en mycket bättre värld.
Over the rainbow
Saker man kan göra när man har tråkigt
I lördags kväll hade jag tråkigt. Det är inte ofta jag har tråkigt då mitt liv oftast är fyllt med saker och de stunder det inte är fyllt med saker kan jag njuta av att bara ta det lugnt.
Men...i lördags kväll hade jag alltså genuint tråkigt. Mannen vid min sida föreslog en film men nää det var jag inte alls pigg på. Så vad händer?
Jag sitter och facebookar och leker lite med tanken "hur ser det där satans farmville ut som alla verkar hålla på med?"
Tänkt och gjort, jag godkände applikationen och skaffade en egen farm. Jag sådde och grejade medan mannen vid min sida spelade wow och skrattade åt mig (jag skrattade faktiskt lite åt mig själv om jag ska vara ärlig). Efter en liten stund så hade jag grannar också och en del grödor var dags att skörda, med andra ord så var det dags att så igen. För att inte tala om vad mycket jag gödslade åt andra :-D
Efter några timmar orkade jag dock slita mig från det spännande spelet och gick och la mig.....
...bara för att på söndag morgon upptäcka att de jordgubbar jag sått hade gått åt skogen under natten - hur skulle jag kunna veta att de måste skördas så snabbt?
I skrivande stund är farmen i full gång, jag leker lite arkitekt i skallen och vet precis hur det kommer att se ut när jag samlat ihop några miljoner. I skrivande stund har jag även fått ihop en liten djursamling, bl a en grön kalv, ett gäng hönor och en tjur som verkar vilja ha lammkött.
Jag kan väl bara säga att jag föll för grupptrycket och gjorde som över 73 miljoner andra har gjort, jag bytte karriär och blev bonde. Nu ska jag öka på mina erfarenhetspoäng genom att hoppa i mitt lila hö, samla hästhår, odla ris och gosa med geten.
So long
Men...i lördags kväll hade jag alltså genuint tråkigt. Mannen vid min sida föreslog en film men nää det var jag inte alls pigg på. Så vad händer?
Jag sitter och facebookar och leker lite med tanken "hur ser det där satans farmville ut som alla verkar hålla på med?"
Tänkt och gjort, jag godkände applikationen och skaffade en egen farm. Jag sådde och grejade medan mannen vid min sida spelade wow och skrattade åt mig (jag skrattade faktiskt lite åt mig själv om jag ska vara ärlig). Efter en liten stund så hade jag grannar också och en del grödor var dags att skörda, med andra ord så var det dags att så igen. För att inte tala om vad mycket jag gödslade åt andra :-D
Efter några timmar orkade jag dock slita mig från det spännande spelet och gick och la mig.....
...bara för att på söndag morgon upptäcka att de jordgubbar jag sått hade gått åt skogen under natten - hur skulle jag kunna veta att de måste skördas så snabbt?
I skrivande stund är farmen i full gång, jag leker lite arkitekt i skallen och vet precis hur det kommer att se ut när jag samlat ihop några miljoner. I skrivande stund har jag även fått ihop en liten djursamling, bl a en grön kalv, ett gäng hönor och en tjur som verkar vilja ha lammkött.
Jag kan väl bara säga att jag föll för grupptrycket och gjorde som över 73 miljoner andra har gjort, jag bytte karriär och blev bonde. Nu ska jag öka på mina erfarenhetspoäng genom att hoppa i mitt lila hö, samla hästhår, odla ris och gosa med geten.
So long
Årskrönika
Eller nä, ingen årskrönika bara en liten summering.
2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)
2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.
2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".
2009 var året jag såg Uffe i LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.
2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).
2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....
Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?
Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.
Super Trouper
2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)
2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.
2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".
2009 var året jag såg Uffe i LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.
2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).
2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....
Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?
Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.
Super Trouper
Jag är en ekonom!
Tro det eller ej, men så är det. Jag gick ekonomisk linje på gymnasiet med fyror i slutbetyg när det gäller alla ekonomiska ämnen.
Därför är det för mig en ära att berätta om mitt senaste ekonomiska tilltag. Jag tänkte spara pengar på mitt telefonerande och bytte för två veckor sen till Halebop. Allt var frid och fröjd tills jag skulle sätta i det nya sim-kortet i den gamla telefonen - tvärnit. Telefonen var låst till Telia. Ut på nätet för att söka koder, testade två gånger - tvärnit igen. Söker lite mer info och gissa om jag blev lycklig när jag till slut fann att denna modell inte går att låsa upp med sk genererade koder utan måste lämnas in :-S
Vad gör då en äkta ekonom? Att lämna in telefonen för att få den upplåst måndagen före julafton var inget alternativ (jag är sjukt beroende av mobilen då jag inte har någon fast telefon). Rätt! Självklart gick jag och shoppade en ny telefon. Sen beställde jag lite tillbehör som jag bara måste ha....
Där trodde jag att mitt ekonomiska tilltag slutade, ack så fel jag hade. Efter att ha varit bortrest några dagar väntade en pappersfaktura på mig i brevlådan - från Telia. Jag ringer till Telia och frågar vad det här är för tilltag. 3 månaders uppsägningstid visar sig tilltaget vara, då hettade det till i min sida av luren. Jag har haft Telia sen 98 (gööööörlänge, jag vet, och abonnemang hela tiden) och tycker rent ut sagt att det är för j-igt med denna uppsägningstid. Särskilt då jag inte kan utnyttja abonnemanget under tiden. Stackaren i andra änden av luren förklarar att det står att läsa i de allmänna villkoren. Visst fräser jag, som är skrivet med teckenstorlek 2 och som INGEN läser. Sen skällde jag för att jag fått en pappersfaktura som har haft e-faktura i flera år, för att avsluta med att önska god jul suckers.
Nåja, så här i efterhand är det ju inget att göra åt. Jag har lärt mig att läsa de allmänna villkoren och vet nu när jag ska ringa 3 och säga upp mitt sk bredband där att jag har 3 månaders uppsägningstid (där kommer jag dock att skälla efter mycket annat och blir hemskt besviken om de inte frågar mig varför jag vill säga upp det). Summan av kardemumman blev att mitt senaste ekonomiska tilltag kostade mig dryg tre och fem. Dessutom misstänker jag att min teori om att skicka gratis mess över hela världen är som jag trodde, dvs ett av hundra kommer fram. Eller så sitter det någon som är gubbgrinig i Kina och vägrar svara på mina mess =D
If I were a rich man
Törs jag erkänna att jag brutit ett löfte till mig själv om att garderoben inte skulle utökas de närmaste månaderna?
Därför är det för mig en ära att berätta om mitt senaste ekonomiska tilltag. Jag tänkte spara pengar på mitt telefonerande och bytte för två veckor sen till Halebop. Allt var frid och fröjd tills jag skulle sätta i det nya sim-kortet i den gamla telefonen - tvärnit. Telefonen var låst till Telia. Ut på nätet för att söka koder, testade två gånger - tvärnit igen. Söker lite mer info och gissa om jag blev lycklig när jag till slut fann att denna modell inte går att låsa upp med sk genererade koder utan måste lämnas in :-S
Vad gör då en äkta ekonom? Att lämna in telefonen för att få den upplåst måndagen före julafton var inget alternativ (jag är sjukt beroende av mobilen då jag inte har någon fast telefon). Rätt! Självklart gick jag och shoppade en ny telefon. Sen beställde jag lite tillbehör som jag bara måste ha....
Där trodde jag att mitt ekonomiska tilltag slutade, ack så fel jag hade. Efter att ha varit bortrest några dagar väntade en pappersfaktura på mig i brevlådan - från Telia. Jag ringer till Telia och frågar vad det här är för tilltag. 3 månaders uppsägningstid visar sig tilltaget vara, då hettade det till i min sida av luren. Jag har haft Telia sen 98 (gööööörlänge, jag vet, och abonnemang hela tiden) och tycker rent ut sagt att det är för j-igt med denna uppsägningstid. Särskilt då jag inte kan utnyttja abonnemanget under tiden. Stackaren i andra änden av luren förklarar att det står att läsa i de allmänna villkoren. Visst fräser jag, som är skrivet med teckenstorlek 2 och som INGEN läser. Sen skällde jag för att jag fått en pappersfaktura som har haft e-faktura i flera år, för att avsluta med att önska god jul suckers.
Nåja, så här i efterhand är det ju inget att göra åt. Jag har lärt mig att läsa de allmänna villkoren och vet nu när jag ska ringa 3 och säga upp mitt sk bredband där att jag har 3 månaders uppsägningstid (där kommer jag dock att skälla efter mycket annat och blir hemskt besviken om de inte frågar mig varför jag vill säga upp det). Summan av kardemumman blev att mitt senaste ekonomiska tilltag kostade mig dryg tre och fem. Dessutom misstänker jag att min teori om att skicka gratis mess över hela världen är som jag trodde, dvs ett av hundra kommer fram. Eller så sitter det någon som är gubbgrinig i Kina och vägrar svara på mina mess =D
If I were a rich man
Törs jag erkänna att jag brutit ett löfte till mig själv om att garderoben inte skulle utökas de närmaste månaderna?
Den glada(?) julen
Ja äntligen är den slut, den sk glada julen. Jag har nog aldrig känt mig så jagad någon gång och detta på grund av andras "misstag". Nåja, inget att göra åt nu utan man får göra det bästa av situationen (dvs ägna lite tid åt det emellanåt och sen släppa allt) och hoppas att alla inblandade har lärt sig något.
Det jag har reflekterat över är hur många vill ta sina egna måsten och överföra detta till andra. Min mor t ex är expert på det, missförstå mig inte nu jag älskar att vara hos min mor men.....
Jag spenderade dagarna före jul hos kära mor och fick höra "du måste göra det, så måste du ta barnen och åka dit, sen måste du göra det här och det här" osv osv. Vem är det som säger att JAG måste? Är det mina måsten eller är det hennes egna måsten? Och vad händer om jag trotsar ett måste? Blir det katastrof då eller? Nej, det blev ju inte det. Jag gjorde vad jag tyckte kändes rätt där och då, vad som kändes rätt för mig och mina barn, inte vad som kändes rätt för mamma.
Att gå till jobbet på julafton kändes bara bra (ja, jag är udda, jag vet) men faktum är att de få timmar jag gjorde i verksamheten gav mig mer än det "kostade". Att sen få avsluta julaftonen med ett födelsedagsfirande var riktigt pricken över i. Med glögg och bara en massa mys i all tvåsamhet var perfekt. Så ja, jag har fått det jag ville ha i julklapp, en massa närhet och kärlek (lite stress fick jag väl också men jag valde att säga nej till det som inte kändes som ett måste för mig, och att släppa annat när jag var ledig).
Gabriellas sång
PS: jag försöker säkerligen också att överföra måsten till andra, men jag lovar att tänka på det i fortsättningen
Det jag har reflekterat över är hur många vill ta sina egna måsten och överföra detta till andra. Min mor t ex är expert på det, missförstå mig inte nu jag älskar att vara hos min mor men.....
Jag spenderade dagarna före jul hos kära mor och fick höra "du måste göra det, så måste du ta barnen och åka dit, sen måste du göra det här och det här" osv osv. Vem är det som säger att JAG måste? Är det mina måsten eller är det hennes egna måsten? Och vad händer om jag trotsar ett måste? Blir det katastrof då eller? Nej, det blev ju inte det. Jag gjorde vad jag tyckte kändes rätt där och då, vad som kändes rätt för mig och mina barn, inte vad som kändes rätt för mamma.
Att gå till jobbet på julafton kändes bara bra (ja, jag är udda, jag vet) men faktum är att de få timmar jag gjorde i verksamheten gav mig mer än det "kostade". Att sen få avsluta julaftonen med ett födelsedagsfirande var riktigt pricken över i. Med glögg och bara en massa mys i all tvåsamhet var perfekt. Så ja, jag har fått det jag ville ha i julklapp, en massa närhet och kärlek (lite stress fick jag väl också men jag valde att säga nej till det som inte kändes som ett måste för mig, och att släppa annat när jag var ledig).
Gabriellas sång
PS: jag försöker säkerligen också att överföra måsten till andra, men jag lovar att tänka på det i fortsättningen
Neggodiler
Dåligt med uppdatering jag vet men efter att jag kommit hem har det mest varit be-bop-a-lula hela jävla tiden.
Senaste veckan har varit så snurrig att tanken på att bo i en pappkartong i Indien är mer och mer lockande ;-)
Nåväl, det lugnar sig väl så småningom och det var inte det jag egentligen skulle skriva om.
Jag tänkte skriva om neggodiler. Känner ni någon sådan? Jag "känner" väl inte direkt men förra måndagen träffade jag en människa som verkar vara proffs i att bete sig negativt. En riktig anka som bara kvackar och sprider en massa skit. Jag träffade den här människan i jobbet och jag tackar min lyckliga stjärna för att hon inte är placerad på min arbetsplats.
Jag förstår inte riktigt hennes problem. Jobbet var tråkigt, jaha tänker jag, gör något åt det då. Så jag påpekade detta för henne (jag vet, jag orkar inte hålla mig i såna situationer) "varför byter du inte jobb då?" nästan viskade jag försiktigt. Gissa om jag fick ett utlägg "du ska veta att jag har varit inom vården i 30 år och fanns det något annat jobb att få så skulle jag gladeligen söka det" för att i nästa mening tillägga "att sitta med en sån här dag ut och dag in blir man ju tokig på". Där la jag ner diskussionen.
Jag jobbar inom LSS och jag tycker faktiskt att det är roligt (visst har jag mina stunder då jag är astrött på mitt jobb men det ger sig oftast inom några dagar). Ingen dag på jobbet är den andra lik och att få spendera tid med de här människorna är oftast ett privilegium - inga andra bjuder på sig själv så mycket.
Jobbet blir ju oftast vad man gör det till. Vi kan i mångt och mycket lägga upp våra dagar som vi vill. Hennes "utstrålning" fick mig att vilja spy. Jag tycker synd om den brukaren hon jobbar med som är tvungen att umgås med denna neggodil. SKÄRPNING! Antingen ändrar du attityd NU eller så får du byta jobb. Jobb finns bara man vill, fast å andra sidan, vem vill anställa en sån? Jag skulle inte anställa henne ens om det så var för att sitta i en garderob och vika papper....
Om du (mot all förmodan) skulle läsa min blogg har jag här en hälsning till dig. Jobbet och livet blir vad man gör det vill, har du en negativ inställning till dessa båda ja då får du helt enkelt skylla dig själv! Du har ansvar för ditt eget liv - ingen annan!
Gå ut och var glad
Senaste veckan har varit så snurrig att tanken på att bo i en pappkartong i Indien är mer och mer lockande ;-)
Nåväl, det lugnar sig väl så småningom och det var inte det jag egentligen skulle skriva om.
Jag tänkte skriva om neggodiler. Känner ni någon sådan? Jag "känner" väl inte direkt men förra måndagen träffade jag en människa som verkar vara proffs i att bete sig negativt. En riktig anka som bara kvackar och sprider en massa skit. Jag träffade den här människan i jobbet och jag tackar min lyckliga stjärna för att hon inte är placerad på min arbetsplats.
Jag förstår inte riktigt hennes problem. Jobbet var tråkigt, jaha tänker jag, gör något åt det då. Så jag påpekade detta för henne (jag vet, jag orkar inte hålla mig i såna situationer) "varför byter du inte jobb då?" nästan viskade jag försiktigt. Gissa om jag fick ett utlägg "du ska veta att jag har varit inom vården i 30 år och fanns det något annat jobb att få så skulle jag gladeligen söka det" för att i nästa mening tillägga "att sitta med en sån här dag ut och dag in blir man ju tokig på". Där la jag ner diskussionen.
Jag jobbar inom LSS och jag tycker faktiskt att det är roligt (visst har jag mina stunder då jag är astrött på mitt jobb men det ger sig oftast inom några dagar). Ingen dag på jobbet är den andra lik och att få spendera tid med de här människorna är oftast ett privilegium - inga andra bjuder på sig själv så mycket.
Jobbet blir ju oftast vad man gör det till. Vi kan i mångt och mycket lägga upp våra dagar som vi vill. Hennes "utstrålning" fick mig att vilja spy. Jag tycker synd om den brukaren hon jobbar med som är tvungen att umgås med denna neggodil. SKÄRPNING! Antingen ändrar du attityd NU eller så får du byta jobb. Jobb finns bara man vill, fast å andra sidan, vem vill anställa en sån? Jag skulle inte anställa henne ens om det så var för att sitta i en garderob och vika papper....
Om du (mot all förmodan) skulle läsa min blogg har jag här en hälsning till dig. Jobbet och livet blir vad man gör det vill, har du en negativ inställning till dessa båda ja då får du helt enkelt skylla dig själv! Du har ansvar för ditt eget liv - ingen annan!
Gå ut och var glad
Julhysteri
Jag vet inte om det är jag som har gömt mig i min egen lilla bubbla. Jag tycker nämligen att julen inte känns lika hysterisk i år.
Jag är nog ingen riktig julmänniska. Jag ogillar den mesta julmusiken, jag som mer än gärna shoppar går helst inte in i en affär i jultider. Alla människor som desperat letar efter den "perfekta julklappen" går mig på nerverna. MEN så är jag ju inte så mkt för vare sig julklappar eller födelsedagspresenter heller. Att köpa ngt bara "för att" är inte min grej (vilket en del av er vet). Jag ger hellre presenter när jag verkligen hittat något som är rätt.
Julmys då? JA, mer än gärna. Mitt perfekta julmys består av en massa levande ljus, glögg, soft musik och någon jag tycker mycket om. Att sitta i skenet av levande ljus slår alla ljusstakar i världen.
Under helgen har jag varit uppe hos mor och under resan dit så såg jag diverse spektakel på hus och i trädgårdar. Vad är det med folk nuförtiden? Att dekorera sitt hus inför jul är väl ok men snälla, snälla, gör det med lite stil. Det är inte "the more the merrier" som gäller.
I Toria-rondellen (Torsby) har dom gjort en skapelse som gör ont att se på - varför? Ryktet säger att någonstans i Mallbacken så finns "Las Vegas", om två veckor ska jag dit och se detta. Återigen så frågar jag mig varför? Visst, de dekorerar sina hus i USA till jul MEN inte på det här viset. Jag tror att många svenskar har sett för många "julfilmer" från USA, men vill ni veta en hemlighet? Allt som visas på film är inte sant....
Jag vill bara ha en sak i julklapp, en sak som är det finaste som finns men som inte kostar något - tid och kärlek från mina nära och kära (ok, det kanske är två saker).
O helga natt
Puss på er
Jag är nog ingen riktig julmänniska. Jag ogillar den mesta julmusiken, jag som mer än gärna shoppar går helst inte in i en affär i jultider. Alla människor som desperat letar efter den "perfekta julklappen" går mig på nerverna. MEN så är jag ju inte så mkt för vare sig julklappar eller födelsedagspresenter heller. Att köpa ngt bara "för att" är inte min grej (vilket en del av er vet). Jag ger hellre presenter när jag verkligen hittat något som är rätt.
Julmys då? JA, mer än gärna. Mitt perfekta julmys består av en massa levande ljus, glögg, soft musik och någon jag tycker mycket om. Att sitta i skenet av levande ljus slår alla ljusstakar i världen.
Under helgen har jag varit uppe hos mor och under resan dit så såg jag diverse spektakel på hus och i trädgårdar. Vad är det med folk nuförtiden? Att dekorera sitt hus inför jul är väl ok men snälla, snälla, gör det med lite stil. Det är inte "the more the merrier" som gäller.
I Toria-rondellen (Torsby) har dom gjort en skapelse som gör ont att se på - varför? Ryktet säger att någonstans i Mallbacken så finns "Las Vegas", om två veckor ska jag dit och se detta. Återigen så frågar jag mig varför? Visst, de dekorerar sina hus i USA till jul MEN inte på det här viset. Jag tror att många svenskar har sett för många "julfilmer" från USA, men vill ni veta en hemlighet? Allt som visas på film är inte sant....
Jag vill bara ha en sak i julklapp, en sak som är det finaste som finns men som inte kostar något - tid och kärlek från mina nära och kära (ok, det kanske är två saker).
O helga natt
Puss på er
Kina del 5
Nu har jag varit hemma i Svedala ett tag och det kanske är dags att berätta om de sista dagarna?
När vi kom hem från Jiuzhaigou hade Erik en lapp på sin lägenhetsdörr, detta visade sig vara en gasräkning. Så på tisdag skulle vi försöka betala denna. Först gick vi ner i källaren där husets service-center finns men där fick inte den betalas. Vi blev tillsagda att den kan betalas i vilken bank som helst. Sagt och gjort, vi går till närmaste bank men icke sa Nicke, på den banken kunde man inte betala räkningar. Samma sak på nästa bank. Hm, tänkte vi, är det meningen att man ska sköta alla sina bankärenden via "bankomaten" tro? Och om det är så det är, hur vet vi vilka siffror som ska knappas in var? Räddningen fanns på subway (där är de duktiga på engelska), en snäll tjej följde med oss - in till China Telecom!!!!! Där ska tydligen räkningar betalas.
Sen fick Erik snällt sitta och vänta några timmar när mina naglar lackerades om.
Har man inte långa naglar kan man väl iaf få kosta på sig lite färg ;-)
På onsdag var vi till en park där de har pandor. Vilka underbara djur! Jag låter bilderna tala...
Det fanns även lite andra djur i parken
Sista kvällen, natten och morgonen i Kina fick jag spendera i en mörk lägenhet. Som tur var hann jag ta ytterligare en kall dusch (hade inte haft varmvatten efter ordning på en vecka) innan det small i säkringsskåpet och allt blev svart och tyst. Vi fick inte ordning på det och ingen fanns på plats i källaren så det var bara att gilla läget.
Kina är ett otroligt spännande land och jag kommer absolut att åka tillbaka. Har redan en resrutt i hjärnan, 2011 kanske?
När vi kom hem från Jiuzhaigou hade Erik en lapp på sin lägenhetsdörr, detta visade sig vara en gasräkning. Så på tisdag skulle vi försöka betala denna. Först gick vi ner i källaren där husets service-center finns men där fick inte den betalas. Vi blev tillsagda att den kan betalas i vilken bank som helst. Sagt och gjort, vi går till närmaste bank men icke sa Nicke, på den banken kunde man inte betala räkningar. Samma sak på nästa bank. Hm, tänkte vi, är det meningen att man ska sköta alla sina bankärenden via "bankomaten" tro? Och om det är så det är, hur vet vi vilka siffror som ska knappas in var? Räddningen fanns på subway (där är de duktiga på engelska), en snäll tjej följde med oss - in till China Telecom!!!!! Där ska tydligen räkningar betalas.
Sen fick Erik snällt sitta och vänta några timmar när mina naglar lackerades om.
Har man inte långa naglar kan man väl iaf få kosta på sig lite färg ;-)
På onsdag var vi till en park där de har pandor. Vilka underbara djur! Jag låter bilderna tala...
Det fanns även lite andra djur i parken
Sista kvällen, natten och morgonen i Kina fick jag spendera i en mörk lägenhet. Som tur var hann jag ta ytterligare en kall dusch (hade inte haft varmvatten efter ordning på en vecka) innan det small i säkringsskåpet och allt blev svart och tyst. Vi fick inte ordning på det och ingen fanns på plats i källaren så det var bara att gilla läget.
Kina är ett otroligt spännande land och jag kommer absolut att åka tillbaka. Har redan en resrutt i hjärnan, 2011 kanske?
Kina del 4
Innan jag åkte till Kina frågade Erik om jag ville följa med till en nationalpark. Jag googlade Jiuzhaigou och svaret var ja, ja, ja, ja, ja, JAAAAAA dit vill jag!
Jiuzhaigou är ett naturreservat uppe i bergen i Sischuanprovinsen (samma provins som Chengdu). Denna underbara plats har varit befolkat av tibetaner och quianfolk fram till 1974 då kineserna upptäckte stället. Vad gör då kineser när de upptäcker något vackert? Jodå, de avverkar såklart för där ska byggas fula betonghus. Som tur var så förbjöds detta 1979. 1982 blev Jiuzhaigou nationalpark. 1992 skrevs den in på UNESCOS världsarvslista och 1997 blev det ett biosfäriskt världsreservat.
Vår resa dit började tidigt i fredags, klockan 7:10 skulle bussen gå - trodde vi. När vi väl satt på bussen visade det sig att de hade ändrat tiden av någon anledning och vi kom inte iväg förrän efter 8. Om jag i förra inlägget var nöjd över kinesiska bussar så har jag vid den här tiden ändrat mig. Den här bussen var inte fräsch, ingen värdinna fanns, den var trång och det fanns ingen toa :-(
Nåväl, efter 11 skumpiga timmar (drygt 30 mil var resan så ni kan ju tänka er hur vägen var) var vi då äntligen framme vid vårat vandrarhem. Det var kallt där, både ute och inne. Men efter en varm dusch, nerbäddning på den hårdaste madrass jag någonsin legat på, under två täcken och en filt (jag tog ett täcke från en fransyska som vi skrämde iväg) lyckades jag på något vis somna.
När kineser är iväg och turistar så tar de bussen mellan sevärdheterna, där går de ur, knäpper en massa kort och sätter sig på nästa buss. Så gjorde inte vi, vi gick. Det är tydligen "fire protection period" där nu, och då får man inte gå var man vill. Det finns ordentliga vandringsleder som är jättefint gjorda men där fick vi inte gå - vi fick ta vägen. Vi kollade kartan och såg att minsann, det kommer finnas broar över till vandringsleden och då smiter vi på någotvis igenom. Så vi började gå på vägen. När vi hade gått en stund så tänkte vi att nu kan det inte vara långt kvar till första bron. Vi gick och gick men ingen bro syntes till. Så vi gick en stund till, trodde att vi kom fram till den första utmarkerade sjön. Gick en stund till - vid det laget tänkte jag "det var h-e vad långt det var" och så plötsligt såg vi den "like a bridge over troubled waters" låg den lilla bron
Men säg den lycka som varar för evigt. När vi väl kom till en bro så möts vi av detta (som ser ut som något Blair Witch har spikat ihop.
Vi kom med andra ord inte över där heller, det var bara att fortsätta att gå. Som tur var blev vi räddade av en tibetansk by där vi kunde köpa lunch. Med mer kraft i kroppen kändes det lättare att fortsätta vår vandring och jag kan lugnt säga att det var värt det. Till slut kom vi även över till vandringsleden. Det är svårt att välja ut bilder och tyvärr gör inte bilderna naturen rättvisa men det är iaf ngt. Detta är lite av vad vi såg under lördagen.
Väl uppe där de tre dalarna (som hittills är upptäckta) möts valde vi att avsluta vår dag. Då hade vi gått i fem timmar, ca två mil totalt och hela tiden uppför. Det verkade inte finnas bussbiljetter att köpa där uppe så vi fick helt enkelt planka på bussen, att gå ner var vid den tiden inget alternativ. Jag behöver inte säga att vi var slitna den kvällen va? Det var mat, dusch och sova som gällde, för på söndagen var det dags att utforska resten.
Tyvärr var vi tvungna att åka mer buss på söndagen (ja, vi köpte bussbiljett då) plus att en del var avstängt pga säkerhetsrisker. Detta är en del av vad vi såg på söndagen:
Många säger att man ska se Jiuzhaigou vid varje årstid och jag håller med. Vi fick ju se när höst möter vinter men faktiskt så kändes det ofta som vår i luften. Att komma bort från storstaden Chengdu några dagar och mötas av tysthet (ja, vi undvek de kinesiska turisterna så mkt vi kunde), ren och klar luft, att få se solen på dagen och stjärnorna på natten var fantastiskt. Det ska finnas ett tjugotal vilda pandor i Jiuzhaigou men tyvärr såg vi inte en enda, vi såg däremot jakar, en massa fåglar, ekorrar och en spindel (måste vara en hårding till spindel som överlever där nu). Att känna på hur det är att gå i trappor på hög höjd (vi befann oss mellan 2000 och 3150 möh hela tiden) är en upplevelse. Så om någon vill åka någon av de andra årstiderna följer jag gärna med. Då vet jag att kinesiska kartor inte är att lita på.
Igår var det resdag igen, 10 timmar tog det hem till Chengdu på de knaggliga vägarna. Vi tänkte gotta oss lite med film och rött vin igår, så vi köpte en flaska vin och gick till en restaurang för att få den öppnad. Väl inne på restaurangen trodde de att vi ville dricka vårat vin där (i Kina kan man ta med egen mat och dryck till restauranger). Det komiska var att vi nyss hade hämtat upp x antal hamburgare på McDonalds. Så där står vi, med en påse hamburgare, en flaska vin och ingen öppnare. Servitriserna kunde ingen engelska och förstod inte riktigt vad vi menade utan visade oss till ett bord och snattrade på. Vi ser ut som två ufon och en annan servitris kommer och säger precis samma sak - på kinesiska. Fler och fler servitriser kommer, säger samma sak, vi förstår fortfarande ingenting och de börjar fnittra hysteriskt. Till slut kmmer iaf en man som kan lite engelska, vi får vår flaska öppnad och han menar att vi ska betala för det. OK, säger vi, how much? Det här med siffror och grejsaker är inte kinesernas starka sida, de säger 3 månader och menar 2 veckor, de säger några veckor och menar några dagar. Mannen på restaurangen säger först 150!!!! sen 50 och till slut 15 (servitriserna sa 30). Nöjda och glada går vi i vilket fall hem med våra hamburgare och vår öppnade flaska. Det blev två klunkar av det blaskiga vinet och 10 minuters film - sen sov jag.
Idag ska jag shoppa det sista (ev en ny väska till handbagage). Imorgon ska vi till en park och se pandor (nice), sen är det bara packa och hemresa kvar. Får se om jag hinner blogga om pandorna annars hörs vi i Sverige.
So long
Jiuzhaigou är ett naturreservat uppe i bergen i Sischuanprovinsen (samma provins som Chengdu). Denna underbara plats har varit befolkat av tibetaner och quianfolk fram till 1974 då kineserna upptäckte stället. Vad gör då kineser när de upptäcker något vackert? Jodå, de avverkar såklart för där ska byggas fula betonghus. Som tur var så förbjöds detta 1979. 1982 blev Jiuzhaigou nationalpark. 1992 skrevs den in på UNESCOS världsarvslista och 1997 blev det ett biosfäriskt världsreservat.
Vår resa dit började tidigt i fredags, klockan 7:10 skulle bussen gå - trodde vi. När vi väl satt på bussen visade det sig att de hade ändrat tiden av någon anledning och vi kom inte iväg förrän efter 8. Om jag i förra inlägget var nöjd över kinesiska bussar så har jag vid den här tiden ändrat mig. Den här bussen var inte fräsch, ingen värdinna fanns, den var trång och det fanns ingen toa :-(
Nåväl, efter 11 skumpiga timmar (drygt 30 mil var resan så ni kan ju tänka er hur vägen var) var vi då äntligen framme vid vårat vandrarhem. Det var kallt där, både ute och inne. Men efter en varm dusch, nerbäddning på den hårdaste madrass jag någonsin legat på, under två täcken och en filt (jag tog ett täcke från en fransyska som vi skrämde iväg) lyckades jag på något vis somna.
När kineser är iväg och turistar så tar de bussen mellan sevärdheterna, där går de ur, knäpper en massa kort och sätter sig på nästa buss. Så gjorde inte vi, vi gick. Det är tydligen "fire protection period" där nu, och då får man inte gå var man vill. Det finns ordentliga vandringsleder som är jättefint gjorda men där fick vi inte gå - vi fick ta vägen. Vi kollade kartan och såg att minsann, det kommer finnas broar över till vandringsleden och då smiter vi på någotvis igenom. Så vi började gå på vägen. När vi hade gått en stund så tänkte vi att nu kan det inte vara långt kvar till första bron. Vi gick och gick men ingen bro syntes till. Så vi gick en stund till, trodde att vi kom fram till den första utmarkerade sjön. Gick en stund till - vid det laget tänkte jag "det var h-e vad långt det var" och så plötsligt såg vi den "like a bridge over troubled waters" låg den lilla bron
Men säg den lycka som varar för evigt. När vi väl kom till en bro så möts vi av detta (som ser ut som något Blair Witch har spikat ihop.
Vi kom med andra ord inte över där heller, det var bara att fortsätta att gå. Som tur var blev vi räddade av en tibetansk by där vi kunde köpa lunch. Med mer kraft i kroppen kändes det lättare att fortsätta vår vandring och jag kan lugnt säga att det var värt det. Till slut kom vi även över till vandringsleden. Det är svårt att välja ut bilder och tyvärr gör inte bilderna naturen rättvisa men det är iaf ngt. Detta är lite av vad vi såg under lördagen.
Väl uppe där de tre dalarna (som hittills är upptäckta) möts valde vi att avsluta vår dag. Då hade vi gått i fem timmar, ca två mil totalt och hela tiden uppför. Det verkade inte finnas bussbiljetter att köpa där uppe så vi fick helt enkelt planka på bussen, att gå ner var vid den tiden inget alternativ. Jag behöver inte säga att vi var slitna den kvällen va? Det var mat, dusch och sova som gällde, för på söndagen var det dags att utforska resten.
Tyvärr var vi tvungna att åka mer buss på söndagen (ja, vi köpte bussbiljett då) plus att en del var avstängt pga säkerhetsrisker. Detta är en del av vad vi såg på söndagen:
Många säger att man ska se Jiuzhaigou vid varje årstid och jag håller med. Vi fick ju se när höst möter vinter men faktiskt så kändes det ofta som vår i luften. Att komma bort från storstaden Chengdu några dagar och mötas av tysthet (ja, vi undvek de kinesiska turisterna så mkt vi kunde), ren och klar luft, att få se solen på dagen och stjärnorna på natten var fantastiskt. Det ska finnas ett tjugotal vilda pandor i Jiuzhaigou men tyvärr såg vi inte en enda, vi såg däremot jakar, en massa fåglar, ekorrar och en spindel (måste vara en hårding till spindel som överlever där nu). Att känna på hur det är att gå i trappor på hög höjd (vi befann oss mellan 2000 och 3150 möh hela tiden) är en upplevelse. Så om någon vill åka någon av de andra årstiderna följer jag gärna med. Då vet jag att kinesiska kartor inte är att lita på.
Igår var det resdag igen, 10 timmar tog det hem till Chengdu på de knaggliga vägarna. Vi tänkte gotta oss lite med film och rött vin igår, så vi köpte en flaska vin och gick till en restaurang för att få den öppnad. Väl inne på restaurangen trodde de att vi ville dricka vårat vin där (i Kina kan man ta med egen mat och dryck till restauranger). Det komiska var att vi nyss hade hämtat upp x antal hamburgare på McDonalds. Så där står vi, med en påse hamburgare, en flaska vin och ingen öppnare. Servitriserna kunde ingen engelska och förstod inte riktigt vad vi menade utan visade oss till ett bord och snattrade på. Vi ser ut som två ufon och en annan servitris kommer och säger precis samma sak - på kinesiska. Fler och fler servitriser kommer, säger samma sak, vi förstår fortfarande ingenting och de börjar fnittra hysteriskt. Till slut kmmer iaf en man som kan lite engelska, vi får vår flaska öppnad och han menar att vi ska betala för det. OK, säger vi, how much? Det här med siffror och grejsaker är inte kinesernas starka sida, de säger 3 månader och menar 2 veckor, de säger några veckor och menar några dagar. Mannen på restaurangen säger först 150!!!! sen 50 och till slut 15 (servitriserna sa 30). Nöjda och glada går vi i vilket fall hem med våra hamburgare och vår öppnade flaska. Det blev två klunkar av det blaskiga vinet och 10 minuters film - sen sov jag.
Idag ska jag shoppa det sista (ev en ny väska till handbagage). Imorgon ska vi till en park och se pandor (nice), sen är det bara packa och hemresa kvar. Får se om jag hinner blogga om pandorna annars hörs vi i Sverige.
So long
Kina del 3
Dags för en ny uppdatering. Och i det här kommer en del kulturkrockar upp så håll i er.
I måndags tog vi då bussen till Guang'an. Jag måste säga att jag var lite skeptisk innan jag satte mig på bussen, alla har vi väl någongång åkt på charter och hamnat på en buss som knappt rullat och man har varit rädd i varje gupp att den ska gå sönder. Här fick jag mig verkligen en "tänk om - tänk rätt". Bussen var fräsch, på bussen fanns en värdinna som delade ut vatten och tofu och faktiskt så var vägen helt OK. Nu har det väl hänt en del med vägarna här de senaste åren för TT har berättat att för bara några år sedan så tog den här resan 10 timmar, nu gick den på 3½.
Väl framme i Guang'an fick vi vara med på Dongyang Internation Hotels téceremoni, intressant men jag tyckte att varje sorts té luktade samma = hö. Smaken var inte heller särskilt speciell, kanske är det jag som är korkad, kanske är det sanningen. Sen fick vi veta att TT´s chef ville bjuda oss på middag, sagt och gjort.
Där kommer vi, tre svenska "lodisar", till den mest spektakulära middag jag någonsin varit med om. 12 stycken var vi totalt, tre svenskar, tre ganska höga chefer, tre vanliga hotellarbetare, TT´s bästa kompis, en mamma och en tolvårig kille som blev placerad bredvid Nicklas för att prata engelska. För att vi riktigt skulle förstå hur fin den här middagen var så fick vi ett eget rum till detta spektakel (för det är det närmaste jag kan komma att beskriva middagen i ord). Nåväl, ölen serverades och på en rund platta i mitten av bordet började maten komma in, endast 21 rätter! Tur för mig som är ganska petig när det gäller ben, brosk och fett så satt Nicklas bredvid mig, dvs han fick äta först och sen tala om för mig om jag klarar av det :-)
Oj vad det ska skålas på de här middagarana, och att skåla med blekansikten är extra roligt. Sen är det så här också, i Kina så dricker man upp hela glaset när man skålar (tur att det är små glas). Kineserna är ju inte så jättestora så att supa ner en hög chef eller två är faktiskt ingen konst, den tredje var full redan när vi kom ;-) MEN (varning för kulturkrock) den tolvåriga killen skålade också med oss - till hans mammas stora förtjusning. I början bet han av men sen tyckte den höga chefen Mark att han var oartig som inte drack hela glaset..... bredvid den "stackars" (han såg ganska nöjd ut med sina röda kinder och glansiga blick) killen sitter hans mamma och hejar på!?
I vilket fall, efter brakmiddagen var det så dags för karaoke - min första här i Kina. Erik och jag är ett bra team när det gäller karaoke - not. Det lät för jävligt men det bjuder vi på. En låt kunde vi iaf någotsånär - Hallelujah (vore väl skamligt annars).
På tisdagen var det så dags för lite shopping med TT. Och efter middagen var det dags att gå på SPA. Här kommer nu lite kulturkrockar, kineser är ganska sunkiga av sig när det gäller vissa saker. De harklar sig och spottar var som helst - och då menar jag verkligen var som helst. På middagen med TT och hennes bästa kompis så spottar de båda ut ben PÅ GOLVET. Eha, tänker min lilla hjärna, här sitter jag ,en simpel kommunalarbetare från Sverige med två högutbildade tjejer som beter sig på detta viset. Sen är det ju det här med rökningen, de röker verkligen var som helst och slänger sen sina fimpar på golvet. Hotellet som Erik och jag bodde på är byggt för fem år sen och nu behöver det helrenoveras - say no more! Hur kan man lägga en cigarett på en marmorbänk???? MEN jag vet inga som är så gästvänliga som kineser. En fattig student ville prompt betala vår nattmat på måndagnatten men då sa jag och Erik ifrån så det hördes - trodde vi, i slutändan blåste han oss och betalade halva.
I vilket fall, detta SPA vi skulle på visade sig att det inte var ett sånt SPA som jag trodde. Det var massage och ansiktsbehandlingar, men jag var glad iaf. Jag som själv ger massage är ju extra intresserad av hur sånt här funkar i andra länder och kulturer (och en tanke slog mig; undrar om det skulle gå runt att starta ett företag här...). Vissa delar av kroppen masserades nästan inte alls (de delarna där jag verkligen behöver massage) medans andra delar verkligen fick så det räckte och blev över = magen och brösten. Min stackars mage är fortfarande öm och jag undrar fortfarande varför hon masserade mina bröst så länge, de innehåller ju bara fett???
Efter massagen tog jag och TT taxi till den närliggande staden Huayin där vi mötte upp Erik och Nicklas på det nyöppnade KTV:t. Där fick jag då äntligen träffa den mytomspunna mr Peng och han såg ju inte alls ut som jag hade föreställt mig. Erik och Nicklas hade berättat om en gammal gubbe som de undrade om han borstade tänderna - där gick min hjärna igång. Det visade sig vara en genomsnäll man på ca 45 år som hela tiden undrade om allt var ok. Tänk så hjärnor kan gå igång på vissa saker.
Igår var resdag igen, tillbaka hem till "Chengdu". Idag blir det lite mera shopping och imorgon är det resdag återigen. Denna gång bär det iväg till Jiuzhaigou, ett naturreservat som ligger drygt 30 mil från Chengdu. Ah Carina, det blir inget bad, temperaturen ligger närmare nollan och du vill väl inte ha hem en sjuk Kristin?
Ska hälsa från Erik att ni är dåliga på att kommentera, men det visste ni väl redan ;-)
I måndags tog vi då bussen till Guang'an. Jag måste säga att jag var lite skeptisk innan jag satte mig på bussen, alla har vi väl någongång åkt på charter och hamnat på en buss som knappt rullat och man har varit rädd i varje gupp att den ska gå sönder. Här fick jag mig verkligen en "tänk om - tänk rätt". Bussen var fräsch, på bussen fanns en värdinna som delade ut vatten och tofu och faktiskt så var vägen helt OK. Nu har det väl hänt en del med vägarna här de senaste åren för TT har berättat att för bara några år sedan så tog den här resan 10 timmar, nu gick den på 3½.
Väl framme i Guang'an fick vi vara med på Dongyang Internation Hotels téceremoni, intressant men jag tyckte att varje sorts té luktade samma = hö. Smaken var inte heller särskilt speciell, kanske är det jag som är korkad, kanske är det sanningen. Sen fick vi veta att TT´s chef ville bjuda oss på middag, sagt och gjort.
Där kommer vi, tre svenska "lodisar", till den mest spektakulära middag jag någonsin varit med om. 12 stycken var vi totalt, tre svenskar, tre ganska höga chefer, tre vanliga hotellarbetare, TT´s bästa kompis, en mamma och en tolvårig kille som blev placerad bredvid Nicklas för att prata engelska. För att vi riktigt skulle förstå hur fin den här middagen var så fick vi ett eget rum till detta spektakel (för det är det närmaste jag kan komma att beskriva middagen i ord). Nåväl, ölen serverades och på en rund platta i mitten av bordet började maten komma in, endast 21 rätter! Tur för mig som är ganska petig när det gäller ben, brosk och fett så satt Nicklas bredvid mig, dvs han fick äta först och sen tala om för mig om jag klarar av det :-)
Oj vad det ska skålas på de här middagarana, och att skåla med blekansikten är extra roligt. Sen är det så här också, i Kina så dricker man upp hela glaset när man skålar (tur att det är små glas). Kineserna är ju inte så jättestora så att supa ner en hög chef eller två är faktiskt ingen konst, den tredje var full redan när vi kom ;-) MEN (varning för kulturkrock) den tolvåriga killen skålade också med oss - till hans mammas stora förtjusning. I början bet han av men sen tyckte den höga chefen Mark att han var oartig som inte drack hela glaset..... bredvid den "stackars" (han såg ganska nöjd ut med sina röda kinder och glansiga blick) killen sitter hans mamma och hejar på!?
I vilket fall, efter brakmiddagen var det så dags för karaoke - min första här i Kina. Erik och jag är ett bra team när det gäller karaoke - not. Det lät för jävligt men det bjuder vi på. En låt kunde vi iaf någotsånär - Hallelujah (vore väl skamligt annars).
På tisdagen var det så dags för lite shopping med TT. Och efter middagen var det dags att gå på SPA. Här kommer nu lite kulturkrockar, kineser är ganska sunkiga av sig när det gäller vissa saker. De harklar sig och spottar var som helst - och då menar jag verkligen var som helst. På middagen med TT och hennes bästa kompis så spottar de båda ut ben PÅ GOLVET. Eha, tänker min lilla hjärna, här sitter jag ,en simpel kommunalarbetare från Sverige med två högutbildade tjejer som beter sig på detta viset. Sen är det ju det här med rökningen, de röker verkligen var som helst och slänger sen sina fimpar på golvet. Hotellet som Erik och jag bodde på är byggt för fem år sen och nu behöver det helrenoveras - say no more! Hur kan man lägga en cigarett på en marmorbänk???? MEN jag vet inga som är så gästvänliga som kineser. En fattig student ville prompt betala vår nattmat på måndagnatten men då sa jag och Erik ifrån så det hördes - trodde vi, i slutändan blåste han oss och betalade halva.
I vilket fall, detta SPA vi skulle på visade sig att det inte var ett sånt SPA som jag trodde. Det var massage och ansiktsbehandlingar, men jag var glad iaf. Jag som själv ger massage är ju extra intresserad av hur sånt här funkar i andra länder och kulturer (och en tanke slog mig; undrar om det skulle gå runt att starta ett företag här...). Vissa delar av kroppen masserades nästan inte alls (de delarna där jag verkligen behöver massage) medans andra delar verkligen fick så det räckte och blev över = magen och brösten. Min stackars mage är fortfarande öm och jag undrar fortfarande varför hon masserade mina bröst så länge, de innehåller ju bara fett???
Efter massagen tog jag och TT taxi till den närliggande staden Huayin där vi mötte upp Erik och Nicklas på det nyöppnade KTV:t. Där fick jag då äntligen träffa den mytomspunna mr Peng och han såg ju inte alls ut som jag hade föreställt mig. Erik och Nicklas hade berättat om en gammal gubbe som de undrade om han borstade tänderna - där gick min hjärna igång. Det visade sig vara en genomsnäll man på ca 45 år som hela tiden undrade om allt var ok. Tänk så hjärnor kan gå igång på vissa saker.
Igår var resdag igen, tillbaka hem till "Chengdu". Idag blir det lite mera shopping och imorgon är det resdag återigen. Denna gång bär det iväg till Jiuzhaigou, ett naturreservat som ligger drygt 30 mil från Chengdu. Ah Carina, det blir inget bad, temperaturen ligger närmare nollan och du vill väl inte ha hem en sjuk Kristin?
Ska hälsa från Erik att ni är dåliga på att kommentera, men det visste ni väl redan ;-)
Kina del 2
Ytterligare några dagar har passerat, jag passar på att skriva under tiden som Erik ligger och sover.
Vi har väl inte gjort så mycket dessa dagar, bara varit och tagit dagen som den kommer. I fredags var vi till ett stort köpcenter (ja, jag handlade lite) sen visade Erik mig skolan vilken var enorm. Att gå från östra ingången till den västra tar ungegär en halvtimme, men det var det värt eftersom det låg en fantastiskt vacker park på den andra sidan. Det finns ganska många parker som är oaser att ta till när man vill komma ifrån storstadslivet. I dessa parker spenderar många pensionärer sina dagar med att spela mahjong, utöva tai chi, dansa mm. Vi avslutade kvällen med att se paranormal activity, jösses vad rädd jag var. Det är en av de värsta filmerna jag har sett men ändå en av de bästa. Ja, Nicklas, jag ser den med dig men jag är tveksam till om du klarar av den ;-)
Gårdagen spenderades med att försöka få tag i taxi samt sitta i bilkö, större trafikkaos har jag aldrig sett och jag hoppas verkligen att jag slipper se det igen. Det tog oss 4 timmar att åka "downtown" för att boka biljetter och åka hem igen, helt galet var det. MEN, efter regn kommer solsken = sushibuffé. För 150 kr/pp fick vi äta så mycket vi ville samt dricka hur mycket saké och öl vi ville. Vi åt och vi drack och hjälp vad gott det var. När ingen av oss fick ner minsta lilla bit till samt att restaurangen ville stänga trängde vi in oss i en taxi med destination Hemp House. Det stället var "really nice" och priset på redbull och vodka var verkligen "really nice" = 25 kronor. Det är svårt att förklara stället i ord, men tänk er alternativ musik blandat med reagge och en soft inredning till detta. De som jobbade där var reaggeinfluerade och det var skönt att se kineser med "egen" stil (Bob Marley goes China). Natten avslutades med McDonalds (say no more).
Imorgon åker vi till Guang'an där TT jobbar. Jag och Erik ska bo på fyrstjärnigt hotell minsann =D (TT´s arbetsplats) och alla verkar nöjda och glada över upplägget. Jag och TT ska gå på SPA samt shoppa (jag och TT är överlyckliga över detta) TT´s svenska kille Nicklas är nöjd att han får vila sitt skavsår (TT har ju fått någon som vill följa med och shoppa) och får spendera dagarna med att dricka öl med Erik. Erik är nöjd över att jag ska shoppa med någon annan samt att han får dricka öl. Kan det bli bättre?
Vi har väl inte gjort så mycket dessa dagar, bara varit och tagit dagen som den kommer. I fredags var vi till ett stort köpcenter (ja, jag handlade lite) sen visade Erik mig skolan vilken var enorm. Att gå från östra ingången till den västra tar ungegär en halvtimme, men det var det värt eftersom det låg en fantastiskt vacker park på den andra sidan. Det finns ganska många parker som är oaser att ta till när man vill komma ifrån storstadslivet. I dessa parker spenderar många pensionärer sina dagar med att spela mahjong, utöva tai chi, dansa mm. Vi avslutade kvällen med att se paranormal activity, jösses vad rädd jag var. Det är en av de värsta filmerna jag har sett men ändå en av de bästa. Ja, Nicklas, jag ser den med dig men jag är tveksam till om du klarar av den ;-)
Gårdagen spenderades med att försöka få tag i taxi samt sitta i bilkö, större trafikkaos har jag aldrig sett och jag hoppas verkligen att jag slipper se det igen. Det tog oss 4 timmar att åka "downtown" för att boka biljetter och åka hem igen, helt galet var det. MEN, efter regn kommer solsken = sushibuffé. För 150 kr/pp fick vi äta så mycket vi ville samt dricka hur mycket saké och öl vi ville. Vi åt och vi drack och hjälp vad gott det var. När ingen av oss fick ner minsta lilla bit till samt att restaurangen ville stänga trängde vi in oss i en taxi med destination Hemp House. Det stället var "really nice" och priset på redbull och vodka var verkligen "really nice" = 25 kronor. Det är svårt att förklara stället i ord, men tänk er alternativ musik blandat med reagge och en soft inredning till detta. De som jobbade där var reaggeinfluerade och det var skönt att se kineser med "egen" stil (Bob Marley goes China). Natten avslutades med McDonalds (say no more).
Imorgon åker vi till Guang'an där TT jobbar. Jag och Erik ska bo på fyrstjärnigt hotell minsann =D (TT´s arbetsplats) och alla verkar nöjda och glada över upplägget. Jag och TT ska gå på SPA samt shoppa (jag och TT är överlyckliga över detta) TT´s svenska kille Nicklas är nöjd att han får vila sitt skavsår (TT har ju fått någon som vill följa med och shoppa) och får spendera dagarna med att dricka öl med Erik. Erik är nöjd över att jag ska shoppa med någon annan samt att han får dricka öl. Kan det bli bättre?
Kina del 1
I skrivande stund har jag avverkat två hela dygn i Kina. Första dagen gick ju åt till resande och väntetiden i Peking blev ju mycket längre än tänkt. Närmare bestämt sju timmar istället för två då det flyg jag skulle ha suttit på hade gått sönder... Som tur var träffade jag två roliga killar att prata med under tiden vi väntade. Det var en mycket trött Kristin som Erik "släpade" in i en taxi på onsdagskvällen. Men nu är jag nästan fit for fight igen.
Gårdagen spenderades i en park modell stor, skönt att gå runt och bara vara några timmar. På kvällen blev det middag med Eriks vänner Nicklas och TT. Middagen blev "Hot pot" och det är en slags fondue. Det var ganska speciellt men gott. Trodde att jag skulle ha svårare för att äta komage, strupe, lever och njure från diverse djur men det gick bra. Allt smakade i stort sett samma bara konsistensen som skilde de olika delikatesserna åt.
Vissa saker är ju helt annorlunda här än hemma, köper man t ex färsk fisk här så är den verkligen färsk. Så färsk att man får hem den levande i en vattenfylld påse, precis som om man köpte en ny fisk till akvariet. Sen är ju toaletterna ett kapitel för sig, jag tackar min lyckliga stjärna för att Erik har en ordentlig toastol i sin lägenhet. Och vad är det egentligen med kineserna som hela tiden envisas med att prata kinesiska med mig?
Gårdagen spenderades i en park modell stor, skönt att gå runt och bara vara några timmar. På kvällen blev det middag med Eriks vänner Nicklas och TT. Middagen blev "Hot pot" och det är en slags fondue. Det var ganska speciellt men gott. Trodde att jag skulle ha svårare för att äta komage, strupe, lever och njure från diverse djur men det gick bra. Allt smakade i stort sett samma bara konsistensen som skilde de olika delikatesserna åt.
Vissa saker är ju helt annorlunda här än hemma, köper man t ex färsk fisk här så är den verkligen färsk. Så färsk att man får hem den levande i en vattenfylld påse, precis som om man köpte en ny fisk till akvariet. Sen är ju toaletterna ett kapitel för sig, jag tackar min lyckliga stjärna för att Erik har en ordentlig toastol i sin lägenhet. Och vad är det egentligen med kineserna som hela tiden envisas med att prata kinesiska med mig?
Assassin del 1
En av mina vänner har börjat skriva på en bok, detta har varit hans dröm i många många år och nu ska debuten ske. Jag fick den äran att läsa första stycket och ge kritik. Jag gillade det jag läste och ser med spänning fram emot att få läsa fortsättningen. Idag kontaktade han mig igen och undrade om det skulle funka att lägga upp boken som en följetong i bloggform.
Här kommer den!
Kapitel 1
Har du någonsin sett en människa dö?
Eller låt mig formulera om min fråga, Har du någonsin sett en människa dö och varit stolt över det?
Varit stolt över att du har gjort ett bra jobb och att du inte har orsakat lidande utan förhindrat att mera smärta och lidande kommer att hända?
När jag var yngre, bara ett barn hade jag redan hunnit se otaliga människor dö, män, kvinnor och barn. Utan att ge det så mycket som en andra tanke. Folk dog alltid på tv, det var inget speciellt över det. Alla dog, många kom tillbaka dagen efter eller dök upp i en annan film eller program. Inget var verkligt det var bara underhållning och min respekt för människoliv sjönk lite grann för varje dag som gick och jag såg inget fel i det, jag trodde att det var så det var.
Men nu är jag gammal, långt över 80 år och vill berätta vad jag har varit med om. Jag vill inte att världen ska glömma vad som har hänt och jag vill att den ska veta vad som verkligen hände.
Det första ni måste förstå är att världen ni lever i inte är helt sann. Den var sann så vitt jag vet fram tills radio och tv introducerades. Dessa mäktiga verktyg har gett mäktiga män och kvinnor en chans att kontrollera andra genom att forma deras syn på världen. Detta är inte för att lura människor utan för att skydda dom och låta dom växa upp i relativ trygghet och utan att se all smuts som finns, Detta är iaf vad dom sa till mig.
Jag tillhörde och tillhör antagligen fortfarande en organisation av mäktiga män och kvinnor. Mitt jobb var att hålla undan smutsen från den skyddade världen, Jag var en Assassin, jag var inte en av dom bästa men jag var en som fick vara med ofta. Jag var inte bäst på själva dödandet men jag var en av dom bästa på städandet efteråt jag kunde få ett rum att se ut som om inget hänt eller som att någon annan gjort det på mindre än en halvtimme. När jag var med fanns det inga spår efter oss. Det var anledningen till att jag var eftertraktad.
Jag var nog inte mera än 14 år när jag såg min första människa dö utanför tv:n.
Det är en tisdag och klockan är strax efter åtta på morgonen. Det betyder inte så mycket för folk i allmänhet men för syskonen Alex och Sophie Stensås betyder det hela världen. På fredag är det fest och det är den första festen någonsin som tvillingarna har fått tillåtelse att gå på utan att ha med föräldrar. Men kommer dom för sent till skolan så skulle det betyda att ingen av dom får gå. Deras föräldrar har alltid sett kollektiv bestraffning som en bra sak för dom. Det skulle få tvillingarna att se efter varandra mera och binda dom starkare tillsammans. Det var faktiskt en sak som föräldrarna lyckades med.
Här kommer den!
Kapitel 1
Har du någonsin sett en människa dö?
Eller låt mig formulera om min fråga, Har du någonsin sett en människa dö och varit stolt över det?
Varit stolt över att du har gjort ett bra jobb och att du inte har orsakat lidande utan förhindrat att mera smärta och lidande kommer att hända?
När jag var yngre, bara ett barn hade jag redan hunnit se otaliga människor dö, män, kvinnor och barn. Utan att ge det så mycket som en andra tanke. Folk dog alltid på tv, det var inget speciellt över det. Alla dog, många kom tillbaka dagen efter eller dök upp i en annan film eller program. Inget var verkligt det var bara underhållning och min respekt för människoliv sjönk lite grann för varje dag som gick och jag såg inget fel i det, jag trodde att det var så det var.
Men nu är jag gammal, långt över 80 år och vill berätta vad jag har varit med om. Jag vill inte att världen ska glömma vad som har hänt och jag vill att den ska veta vad som verkligen hände.
Det första ni måste förstå är att världen ni lever i inte är helt sann. Den var sann så vitt jag vet fram tills radio och tv introducerades. Dessa mäktiga verktyg har gett mäktiga män och kvinnor en chans att kontrollera andra genom att forma deras syn på världen. Detta är inte för att lura människor utan för att skydda dom och låta dom växa upp i relativ trygghet och utan att se all smuts som finns, Detta är iaf vad dom sa till mig.
Jag tillhörde och tillhör antagligen fortfarande en organisation av mäktiga män och kvinnor. Mitt jobb var att hålla undan smutsen från den skyddade världen, Jag var en Assassin, jag var inte en av dom bästa men jag var en som fick vara med ofta. Jag var inte bäst på själva dödandet men jag var en av dom bästa på städandet efteråt jag kunde få ett rum att se ut som om inget hänt eller som att någon annan gjort det på mindre än en halvtimme. När jag var med fanns det inga spår efter oss. Det var anledningen till att jag var eftertraktad.
Jag var nog inte mera än 14 år när jag såg min första människa dö utanför tv:n.
Det är en tisdag och klockan är strax efter åtta på morgonen. Det betyder inte så mycket för folk i allmänhet men för syskonen Alex och Sophie Stensås betyder det hela världen. På fredag är det fest och det är den första festen någonsin som tvillingarna har fått tillåtelse att gå på utan att ha med föräldrar. Men kommer dom för sent till skolan så skulle det betyda att ingen av dom får gå. Deras föräldrar har alltid sett kollektiv bestraffning som en bra sak för dom. Det skulle få tvillingarna att se efter varandra mera och binda dom starkare tillsammans. Det var faktiskt en sak som föräldrarna lyckades med.
