Assassin del 1
En av mina vänner har börjat skriva på en bok, detta har varit hans dröm i många många år och nu ska debuten ske. Jag fick den äran att läsa första stycket och ge kritik. Jag gillade det jag läste och ser med spänning fram emot att få läsa fortsättningen. Idag kontaktade han mig igen och undrade om det skulle funka att lägga upp boken som en följetong i bloggform.
Här kommer den!
Kapitel 1
Har du någonsin sett en människa dö?
Eller låt mig formulera om min fråga, Har du någonsin sett en människa dö och varit stolt över det?
Varit stolt över att du har gjort ett bra jobb och att du inte har orsakat lidande utan förhindrat att mera smärta och lidande kommer att hända?
När jag var yngre, bara ett barn hade jag redan hunnit se otaliga människor dö, män, kvinnor och barn. Utan att ge det så mycket som en andra tanke. Folk dog alltid på tv, det var inget speciellt över det. Alla dog, många kom tillbaka dagen efter eller dök upp i en annan film eller program. Inget var verkligt det var bara underhållning och min respekt för människoliv sjönk lite grann för varje dag som gick och jag såg inget fel i det, jag trodde att det var så det var.
Men nu är jag gammal, långt över 80 år och vill berätta vad jag har varit med om. Jag vill inte att världen ska glömma vad som har hänt och jag vill att den ska veta vad som verkligen hände.
Det första ni måste förstå är att världen ni lever i inte är helt sann. Den var sann så vitt jag vet fram tills radio och tv introducerades. Dessa mäktiga verktyg har gett mäktiga män och kvinnor en chans att kontrollera andra genom att forma deras syn på världen. Detta är inte för att lura människor utan för att skydda dom och låta dom växa upp i relativ trygghet och utan att se all smuts som finns, Detta är iaf vad dom sa till mig.
Jag tillhörde och tillhör antagligen fortfarande en organisation av mäktiga män och kvinnor. Mitt jobb var att hålla undan smutsen från den skyddade världen, Jag var en Assassin, jag var inte en av dom bästa men jag var en som fick vara med ofta. Jag var inte bäst på själva dödandet men jag var en av dom bästa på städandet efteråt jag kunde få ett rum att se ut som om inget hänt eller som att någon annan gjort det på mindre än en halvtimme. När jag var med fanns det inga spår efter oss. Det var anledningen till att jag var eftertraktad.
Jag var nog inte mera än 14 år när jag såg min första människa dö utanför tv:n.
Det är en tisdag och klockan är strax efter åtta på morgonen. Det betyder inte så mycket för folk i allmänhet men för syskonen Alex och Sophie Stensås betyder det hela världen. På fredag är det fest och det är den första festen någonsin som tvillingarna har fått tillåtelse att gå på utan att ha med föräldrar. Men kommer dom för sent till skolan så skulle det betyda att ingen av dom får gå. Deras föräldrar har alltid sett kollektiv bestraffning som en bra sak för dom. Det skulle få tvillingarna att se efter varandra mera och binda dom starkare tillsammans. Det var faktiskt en sak som föräldrarna lyckades med.
Här kommer den!
Kapitel 1
Har du någonsin sett en människa dö?
Eller låt mig formulera om min fråga, Har du någonsin sett en människa dö och varit stolt över det?
Varit stolt över att du har gjort ett bra jobb och att du inte har orsakat lidande utan förhindrat att mera smärta och lidande kommer att hända?
När jag var yngre, bara ett barn hade jag redan hunnit se otaliga människor dö, män, kvinnor och barn. Utan att ge det så mycket som en andra tanke. Folk dog alltid på tv, det var inget speciellt över det. Alla dog, många kom tillbaka dagen efter eller dök upp i en annan film eller program. Inget var verkligt det var bara underhållning och min respekt för människoliv sjönk lite grann för varje dag som gick och jag såg inget fel i det, jag trodde att det var så det var.
Men nu är jag gammal, långt över 80 år och vill berätta vad jag har varit med om. Jag vill inte att världen ska glömma vad som har hänt och jag vill att den ska veta vad som verkligen hände.
Det första ni måste förstå är att världen ni lever i inte är helt sann. Den var sann så vitt jag vet fram tills radio och tv introducerades. Dessa mäktiga verktyg har gett mäktiga män och kvinnor en chans att kontrollera andra genom att forma deras syn på världen. Detta är inte för att lura människor utan för att skydda dom och låta dom växa upp i relativ trygghet och utan att se all smuts som finns, Detta är iaf vad dom sa till mig.
Jag tillhörde och tillhör antagligen fortfarande en organisation av mäktiga män och kvinnor. Mitt jobb var att hålla undan smutsen från den skyddade världen, Jag var en Assassin, jag var inte en av dom bästa men jag var en som fick vara med ofta. Jag var inte bäst på själva dödandet men jag var en av dom bästa på städandet efteråt jag kunde få ett rum att se ut som om inget hänt eller som att någon annan gjort det på mindre än en halvtimme. När jag var med fanns det inga spår efter oss. Det var anledningen till att jag var eftertraktad.
Jag var nog inte mera än 14 år när jag såg min första människa dö utanför tv:n.
Det är en tisdag och klockan är strax efter åtta på morgonen. Det betyder inte så mycket för folk i allmänhet men för syskonen Alex och Sophie Stensås betyder det hela världen. På fredag är det fest och det är den första festen någonsin som tvillingarna har fått tillåtelse att gå på utan att ha med föräldrar. Men kommer dom för sent till skolan så skulle det betyda att ingen av dom får gå. Deras föräldrar har alltid sett kollektiv bestraffning som en bra sak för dom. Det skulle få tvillingarna att se efter varandra mera och binda dom starkare tillsammans. Det var faktiskt en sak som föräldrarna lyckades med.
