nobel

Min äldste son har utvecklats till att bli en mycket klok ung man. Han har till min stora glädje ärvt sin mors läslust. Detta är jag extra glad åt då han vid 2½ års ålder inte sa många ord och blev remitterad till logoped. Orden ville liksom inte komma ur honom och jag började oroa mig för dyslexi. Inte för att det är något allvarligt att oroa sig för men vårt samhälle är ju iaf uppbyggt på det sättet att man i mångt och mycket får söka information själv om man ska få reda på något.

MEN, för cirka ett år sen så hände något. Helt plötsligt började han intressera sig för vad det stod på mjölkpaket och vägskyltar. Så en kväll sa han "mamma, ikväll behöver du inte läsa för mig för jag kan själv". Och det kunde han! Jag stod utanför hans rum och hörde hur han läste, ord för ord, sida för sida. Det bara rann ur honom (och ja, några tårar rann nog från mina ögon också).

Sen dess har han plöjt många böcker och har nu upptäckt att biblioteket är en bra uppfinning. Just nu är det LasseMajas Detektivbyrå som gäller men jag läser högt för alla tre barnen ur "Hotell gyllene knorren".

Det som är extra spännande är att han verkligen vill förstå allt han läser och kommer då med diverse frågor till mig. Igår kväll kom han ner till mig och ville veta vad avstånd är. När jag förklarat så han förstod var det en mycket lycklig kille som tassade upp till sitt rum igen. Andra ord han funderat på är; bevilja, avslå, reception, orre och för att inte tala om när han kom och undrade vad en k** är.

Nästa inlägg kommer handla om några böcker jag läst sista tiden och som verkligen har berört mig....

Jag har de senaste dagarna gått och funderat mycket på varför de flesta är så inriktade på sjukvård istället för friskvård.

Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".

Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.

Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.

Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.

Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.

Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.

Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).

Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.

Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???

Let it be

Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)

Det finns två egenskaper som gör att människor växer i mina ögon. Det är inte bara politiker jag skulle vilja ge dessa egenskaper till, alla kan få en liten dos...

Den ena egenskapen är ärlighet. Att våga stå för vad man tycker och känner istället för att slingra sig undan med en "nödlögn". Ärligt, vem gör man en tjänst med en lögn? Nu menar jag naturligtvis inte att "små vita" är helt förbjudet, men det beror helt på i vilket sammanhang.

Ibland kan sanningen rent ut sagt svida men hellre hör jag det från den människan den gäller än "nere på stan". Det finns ett uttryck "såra mig hellre med en sanning än en lögn, sanningen gör ont en kort stund - lögnen hela livet" hur rätt är inte detta?!

Den andra egenskapen är att kunna stå för sina fel och brister, för vi har dom alla. My gadd, jag skulle kunna rada upp mångder med brister jag har (men varför hänga ut sig så?).

Det finns de som aldrig kan stå för att de gör fel utan ständigt kommer med undanflykter "så har inte jag gjort, det måste vara någon annan" eller "nu fungerar det minsann, det gjorde det inte igår, vad har du ändrat?". Istället för att helt enkelt säga "oj, här måste jag ha gjort fel, tack för att du påpekade det" eller "det här kan inte jag, kan du visa mig hur man gör?"

Folk(?) som aldrig kan erkänna sina fel blir väldigt snabbt impopulära överallt de visar sig och att lita på dessa människor är iaf för mig väldigt svårt. Det känns som om man vilket ögonblick som helst kan ha en kniv i ryggen.

Visa lite stake och våga stå för vad du tänker, tycker och dina ageranden. Om alla gjorde det skulle vi leva i en mycket bättre värld.

Over the rainbow

I lördags kväll hade jag tråkigt. Det är inte ofta jag har tråkigt då mitt liv oftast är fyllt med saker och de stunder det inte är fyllt med saker kan jag njuta av att bara ta det lugnt.

Men...i lördags kväll hade jag alltså genuint tråkigt. Mannen vid min sida föreslog en film men nää det var jag inte alls pigg på. Så vad händer?

Jag sitter och facebookar och leker lite med tanken "hur ser det där satans farmville ut som alla verkar hålla på med?"

Tänkt och gjort, jag godkände applikationen och skaffade en egen farm. Jag sådde och grejade medan mannen vid min sida spelade wow och skrattade åt mig (jag skrattade faktiskt lite åt mig själv om jag ska vara ärlig). Efter en liten stund så hade jag grannar också och en del grödor var dags att skörda, med andra ord så var det dags att så igen. För att inte tala om vad mycket jag gödslade åt andra :-D

Efter några timmar orkade jag dock slita mig från det spännande spelet och gick och la mig.....

...bara för att på söndag morgon upptäcka att de jordgubbar jag sått hade gått åt skogen under natten - hur skulle jag kunna veta att de måste skördas så snabbt?

I skrivande stund är farmen i full gång, jag leker lite arkitekt i skallen och vet precis hur det kommer att se ut när jag samlat ihop några miljoner. I skrivande stund har jag även fått ihop en liten djursamling, bl a en grön kalv, ett gäng hönor och en tjur som verkar vilja ha lammkött.

Jag kan väl bara säga att jag föll för grupptrycket och gjorde som över 73 miljoner andra har gjort, jag bytte karriär och blev bonde. Nu ska jag öka på mina erfarenhetspoäng genom att hoppa i mitt lila hö, samla hästhår, odla ris och gosa med geten.

So long

Eller nä, ingen årskrönika bara en liten summering.

2009 var året jag påbörjade projekt nobel, ett projekt som lades ner i början av sommaren då jag helt enkelt tappade lusten. Nu är lusten på väg tillbaka och snart så blir det nog en bok i nobel-serien igen (jag ska bara först....)

2009 var året jag verkligen har haft mina ups and downs. Jag är evigt tacksam över mina vänner som fanns när mina downs kom och hade tålamod med mig.

2009 var året jag återfann två av mina barndomskompisar och jag säger som en av dom sa för inte så länge sen "du, jag är glad att vi är vänner igen".

2009 var året jag såg  Uffe i  LLA, en hel massa artister på Arvikafestivalen, U2 i Göteborg och Winnerbäck i LLA.

2009 var året jag trotsade alla mina ekonomiska ramar och fixade att spara ihop en resa till Kina (fråga mig inte hur detta gick till, jag är förvånad själv).

2009 var året en underbar människa åkte en massa mil för att dricka kaffe med mig. En glöggkväll senare och jag var fast....

Sen finns det ju såklart hur mycket som helst att berätta men vem orkar?

Hur 2010 blir tänker jag inte ens spekulera i. Jag har en del planer, drömmar och mål men de kommer ni få läsa om när det blir dags.

Super Trouper