nobel

Ja äntligen är den slut, den sk glada julen. Jag har nog aldrig känt mig så jagad någon gång och detta på grund av andras "misstag". Nåja, inget att göra åt nu utan man får göra det bästa av situationen (dvs ägna lite tid åt det emellanåt och sen släppa allt) och hoppas att alla inblandade har lärt sig något.

Det jag har reflekterat över är hur många vill ta sina egna måsten och överföra detta till andra. Min mor t ex är expert på det, missförstå mig inte nu jag älskar att vara hos min mor men.....

Jag spenderade dagarna före jul hos kära mor och fick höra "du måste göra det, så måste du ta barnen och åka dit, sen måste du göra det här och det här" osv osv. Vem är det som säger att JAG måste? Är det mina måsten eller är det hennes egna måsten? Och vad händer om jag trotsar ett måste? Blir det katastrof då eller? Nej, det blev ju inte det. Jag gjorde vad jag tyckte kändes rätt där och då, vad som kändes rätt för mig och mina barn, inte vad som kändes rätt för mamma.

Att gå till jobbet på julafton kändes bara bra (ja, jag är udda, jag vet) men faktum är att de få timmar jag gjorde i verksamheten gav mig mer än det "kostade". Att sen få avsluta julaftonen med ett födelsedagsfirande var riktigt pricken över i. Med glögg och bara en massa mys i all tvåsamhet var perfekt. Så ja, jag har fått det jag ville ha i julklapp, en massa närhet och kärlek (lite stress fick jag väl också men jag valde att säga nej till det som inte kändes som ett måste för mig, och att släppa annat när jag var ledig).

Gabriellas sång

PS: jag försöker säkerligen också att överföra måsten till andra, men jag lovar att tänka på det i fortsättningen