nobel

Dags för en ny uppdatering. Och i det här kommer en del kulturkrockar upp så håll i er.

I måndags tog vi då bussen till Guang'an. Jag måste säga att jag var lite skeptisk innan jag satte mig på bussen, alla har vi väl någongång åkt på charter och hamnat på en buss som knappt rullat och man har varit rädd i varje gupp att den ska gå sönder. Här fick jag mig verkligen en "tänk om - tänk rätt". Bussen var fräsch, på bussen fanns en värdinna som delade ut vatten och tofu och faktiskt så var vägen helt OK. Nu har det väl hänt en del med vägarna här de senaste åren för TT har berättat att för bara några år sedan så tog den här resan 10 timmar, nu gick den på 3½.

Väl framme i Guang'an fick vi vara med på Dongyang Internation Hotels téceremoni, intressant men jag tyckte att varje sorts té luktade samma = hö. Smaken var inte heller särskilt speciell, kanske är det jag som är korkad, kanske är det sanningen. Sen fick vi veta att TT´s chef ville bjuda oss på middag, sagt och gjort.

Där kommer vi, tre svenska "lodisar", till den mest spektakulära middag jag någonsin varit med om. 12 stycken var vi totalt, tre svenskar, tre ganska höga chefer, tre vanliga hotellarbetare, TT´s bästa kompis, en mamma och en tolvårig kille som blev placerad bredvid Nicklas för att prata engelska. För att vi riktigt skulle förstå hur fin den här middagen var så fick vi ett eget rum till detta spektakel (för det är det närmaste jag kan komma att beskriva middagen i ord). Nåväl, ölen serverades och på en rund platta i mitten av bordet började maten komma in, endast 21 rätter! Tur för mig som är ganska petig när det gäller ben, brosk och fett så satt Nicklas bredvid mig, dvs han fick äta först och sen tala om för mig om jag klarar av det :-)

Oj vad det ska skålas på de här middagarana, och att skåla med blekansikten är extra roligt. Sen är det så här också, i Kina så dricker man upp hela glaset när man skålar (tur att det är små glas). Kineserna är ju inte så jättestora så att supa ner en hög chef eller två är faktiskt ingen konst, den tredje var full redan när vi kom ;-) MEN (varning för kulturkrock) den tolvåriga killen skålade också med oss - till hans mammas stora förtjusning. I början bet han av men sen tyckte den höga chefen Mark att han var oartig som inte drack hela glaset..... bredvid den "stackars" (han såg ganska nöjd ut med sina röda kinder och glansiga blick) killen sitter hans mamma och hejar på!?

I vilket fall, efter brakmiddagen var det så dags för karaoke - min första här i Kina. Erik och jag är ett bra team när det gäller karaoke - not. Det lät för jävligt men det bjuder vi på. En låt kunde vi iaf någotsånär - Hallelujah (vore väl skamligt annars).

På tisdagen var det så dags för lite shopping med TT. Och efter middagen var det dags att gå på SPA. Här kommer nu lite kulturkrockar, kineser är ganska sunkiga av sig när det gäller vissa saker. De harklar sig och spottar var som helst - och då menar jag verkligen var som helst. På middagen med TT och hennes bästa kompis så spottar de båda ut ben PÅ GOLVET. Eha, tänker min lilla hjärna, här sitter jag ,en simpel kommunalarbetare från Sverige med två högutbildade tjejer som beter sig på detta viset. Sen är det ju det här med rökningen, de röker verkligen var som helst och slänger sen sina fimpar på golvet. Hotellet som Erik och jag bodde på är byggt för fem år sen och nu behöver det helrenoveras - say no more! Hur kan man lägga en cigarett på en marmorbänk???? MEN jag vet inga som är så gästvänliga som kineser. En fattig student ville prompt betala vår nattmat på måndagnatten men då sa jag och Erik ifrån så det hördes - trodde vi, i slutändan blåste han oss och betalade halva.

I vilket fall, detta SPA vi skulle på visade sig att det inte var ett sånt SPA som jag trodde. Det var massage och ansiktsbehandlingar, men jag var glad iaf. Jag som själv ger massage är ju extra intresserad av hur sånt här funkar i andra länder och kulturer (och en tanke slog mig; undrar om det skulle gå runt att starta ett företag här...). Vissa delar av kroppen masserades nästan inte alls (de delarna där jag verkligen behöver massage) medans andra delar verkligen fick så det räckte och blev över = magen och brösten. Min stackars mage är fortfarande öm och jag undrar fortfarande varför hon masserade mina bröst så länge, de innehåller ju bara fett???

Efter massagen tog jag och TT taxi till den närliggande staden Huayin där vi mötte upp Erik och Nicklas på det nyöppnade KTV:t. Där fick jag då äntligen träffa den mytomspunna mr Peng och han såg ju inte alls ut som jag hade föreställt mig. Erik och Nicklas hade berättat om en gammal gubbe som de undrade om han borstade tänderna - där gick min hjärna igång. Det visade sig vara en genomsnäll man på ca 45 år som hela tiden undrade om allt var ok. Tänk så hjärnor kan gå igång på vissa saker.

Igår var resdag igen, tillbaka hem till "Chengdu". Idag blir det lite mera shopping och imorgon är det resdag återigen. Denna gång bär det iväg till Jiuzhaigou, ett naturreservat som ligger drygt 30 mil från Chengdu. Ah Carina, det blir inget bad, temperaturen ligger närmare nollan och du vill väl inte ha hem en sjuk Kristin?



Ska hälsa från Erik att ni är dåliga på att kommentera, men det visste ni väl redan ;-)