nobel

Min äldste son har utvecklats till att bli en mycket klok ung man. Han har till min stora glädje ärvt sin mors läslust. Detta är jag extra glad åt då han vid 2½ års ålder inte sa många ord och blev remitterad till logoped. Orden ville liksom inte komma ur honom och jag började oroa mig för dyslexi. Inte för att det är något allvarligt att oroa sig för men vårt samhälle är ju iaf uppbyggt på det sättet att man i mångt och mycket får söka information själv om man ska få reda på något.

MEN, för cirka ett år sen så hände något. Helt plötsligt började han intressera sig för vad det stod på mjölkpaket och vägskyltar. Så en kväll sa han "mamma, ikväll behöver du inte läsa för mig för jag kan själv". Och det kunde han! Jag stod utanför hans rum och hörde hur han läste, ord för ord, sida för sida. Det bara rann ur honom (och ja, några tårar rann nog från mina ögon också).

Sen dess har han plöjt många böcker och har nu upptäckt att biblioteket är en bra uppfinning. Just nu är det LasseMajas Detektivbyrå som gäller men jag läser högt för alla tre barnen ur "Hotell gyllene knorren".

Det som är extra spännande är att han verkligen vill förstå allt han läser och kommer då med diverse frågor till mig. Igår kväll kom han ner till mig och ville veta vad avstånd är. När jag förklarat så han förstod var det en mycket lycklig kille som tassade upp till sitt rum igen. Andra ord han funderat på är; bevilja, avslå, reception, orre och för att inte tala om när han kom och undrade vad en k** är.

Nästa inlägg kommer handla om några böcker jag läst sista tiden och som verkligen har berört mig....