nobel

Jag har de senaste dagarna gått och funderat mycket på varför de flesta är så inriktade på sjukvård istället för friskvård.

Jag ska ta ett exempel, för x antal år sedan hade jag ont i min armbåge. Så ont att torka bordet med disktrasan var en plåga. Jag tar kontakt med vårdcentralen där jag bodde då och fick rådet att gå på en Ipren-kur i 10 dagar. Jag skulle alltså ta bort symptomen, jag svarade att ja, tar jag en Ipren så lindras det men jag skulle vilja veta orsaken bakom till att jag har ont. Döm om min förvåning när jag fick till svar att "nej, så jobbar inte vi, vi jobbar ju med att få bort symptomen, om det inte blir bättre efter Ipren-kuren får du ringa igen".

Vet ni, jag tog aldrig den där Ipren-kuren och jag ringde aldrig och bad om råd igen. Smärtan gick till slut över av sig själv och den bakomliggande orsaken fick jag aldrig veta.

Det här är bara ett exempel på hur vår sjukvård fungerar. De är inriktade på symptom och ska ta bort dessa. Vad som ligger bakom är de i första hand inte intresserade av att gräva i.

Men det här får mig att fundera på varför det är det sjuka som ska lyftas fram istället för det friska? Om man fokuserar på det som är friskt och sunt i en människa så tror jag att många sjukdomar kan förebyggas. Jag tror även att sjukdomar kan lindras genom att man lyfter fram det friska i en individ.

Och hur är det med känslorna? Kan inte känslor ge ont i huvudet, ont i magen, ont i bröstet, sömnproblem, ont i leder mm mm mm. Jovisst, känslor inom en som inte får komma ut sätter sig till slut i kroppen. Har någon doktor någonsin frågat dig hur det känns "inne i kroppen", hur olika känslor känns i kroppen? Förmodligen inte.

Jag har ju ett holistiskt tänk och är övertygad om att allt hänger samman. Dvs hur jag mår i sinnet ger direkt efterspeglingar på den fysiska hälsan.

Tänk om alla våra arbetsgivare i Sverige satsade mer på friskvård. Dvs, se till den enskilda individen och lyfta fram alla bra egenskaper den har. Jag tror att det skulle ge mer resultat än vad karensdagar gör (vilket gör att fler går och jobbar fast de egentligen borde ligga i sängen, jag tillhör en av dom).

Min utopi är att apoteket börjar närma sig konkurs, men för att den ska förverkligas så krävs det att de flesta i vårt land börjar tänka annorlunda. Och att alla utbildningar som idag är inriktade mot sjukvård får lite nya ämnen. Sen tycker jag att alla som har en chefsbefattning borde läsa personalekonomiskt hälsoarbete.

Fast, det här är ju bara mina tankar.....jag kanske ska sluta plåga min skitmagnet med sånt här???

Let it be

Fast jag kan redan nu avslöja att det så småningom kommer ett inlägg som gränsar till det här ämnet ;-)